Jag undervisar matematik i en introduktionsklass med mer eller mindre nyanlända gymnasieelever. Språket blir så klart i fokus, och mina ämnen matematik och svenska som andraspråk får mötas i en grym kombination. Varenda detalj i matematiken går att vända på och se ur ett språkligt perspektiv. Jag gillar det, tror på det och hoppas att det är positivt och intressant för eleverna också.
Häromveckan gick vi igenom grundläggande matematiktermer och pratade till exempel addition, täljare och produkt. När vi kom in på potenser frågade jag eleverna vad det heter på deras modersmål. (Jag brukar fråga det. I början var de lite skeptiska och undrade varför det skulle vara intressant, men nu börjar de vänja sig.) Jag fick höra ett för mig obegripligt ord på persiska och bad eleven förklara ungefär vad ordet betyder. Det syntes tydligt att han fick tänka till på sitt modersmål och snabbt analysera ordet, innan han svarade: ”Typ stark.” Jadå, där satt den. Precis vad jag hoppades.
Och så blev det ett litet samtal (eller åtminstone en monolog) om vad styrka, power och potens har gemensamt och varför det kan vara lämpliga namn på räknesättet ”upphöjt till”.
Matematik 2.0 