På en mattelektion förra veckan pausade en elev filmen han kollade på och förklarade för mig att han tyckte att jag förklarade tydligt. ”Du är bättre på film än i verkligheten.” Och i dag fick jag höra av en annan elev att jag är så bra på att förklara. På film. ”Kan du inte göra fler såna här filmer?”
Det jag hittills har älskat mest med läraryrket, och som kanske till och med var en av anledningarna till att jag sökte mig till yrket, är att stå och prata inför andra. Då trivs jag bäst. Att reda ut matematik på en whiteboard framför en sal med elever är det jag är bäst på. Trodde jag. Men det är inte det jag är bäst på. Det är det jag tycker är roligast. Och där finns en avgörande skillnad.
Detta läsåret har jag levlat upp lite när det gäller flippandet av min undervisning. Förra året började jag testa. I år försöker jag köra mer på riktigt. Helflippat. De flesta genomgångarna ersätts av filmer som eleverna antingen får se i läxa eller på lektionen när det passar dem. Jag saknar att stå vid tavlan, men jag inser att det som jag tyckte var roligast kanske var det som flera elever tyckte var tråkigast. Och det är lätt värt att få mindre tid framför klassen när jag förstår att eleverna gillar filmgenomgångarna.
En stor vinst med filmerna är att eleverna kan få genomgångar när de behöver dem. Upplägget blir lite ”flipped mastery” light – eleverna går inte helt i egen takt, men tidpunkten när olika elever ser filmen kan variera på nån lektion fram och tillbaka. Och jag tror att deras fokus och motivation att lära är så mycket större när de vet att dessa 9 minuter film är precis vad de behöver just nu för att kunna gå vidare i sitt arbete. När jag föreläser vid tavlan kan det vara många som inte är där – med avseende på närvaro, koncentration eller förkunskaper. En elev som just försöker förstå parentesmultiplikation har kanske svårt att fokusera på kvadreringsreglerna när jag vill gå igenom dem.
När jag står vid tavlan tycker jag oftast att jag är kung. Eleverna tycker att det är trist.
När jag stänger av kameran efter en flippinspelning tycker jag oftast att det blev halvkass. Eleverna tycker att det är bättre än i verkligheten.
Flippat var ordet.
Matematik 2.0 